Ljus
Smile
Underbart bra
Born this way
So hold your head up girl and you you'll go far
Listen to me when I say
I'm beautiful in my way
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way
ÄHM.. JC tror jag?
Idag: skolan, kollat lägenhet, läst (känner mig alltid lika stolt över att kunna skriva att jag har läst haha!).
En kvinna på vagnen kom lite plötsligt och knacka mig på axeln "Ursäkta, vart har du köpt ditt halsband? Du är jättesöt". Gissa om jag blev chockad! Håret som skulle vara slickat spretade åt alla håll. Nattens fyra timmar av sömn hade lämnat mitt ansikte blekt och fett.
Där stod jag och kände mig äcklig och trött och så får man en komplimang av en random snäll kvinna. Klart jag blev glad, trots att jag inte kunde hålla med henne. Halsbandet var från början guldigt men har nu tappat sin färg, inget jag brytt mig om direkt. Svarade dessutom väldigt hastigt "Äääähm... Glitter? H&M? Nej.. JC?" för att jag skulle av. Förstört moment...
Är segare än kola och orkar knappt skriva på mobilen. Så tror faktiskt att jag bangar. Nanna fint!
Sorry IGEN
Ne, jag ger upp! Suttit och funderat ett bra tag men, som vanligt, kommer jag inte på något. Tänk om man hade lite bättre minne. Ska börja uppdatera mer, jag måste! Sorry IGEN.
Idag har varit en väldigt bra dag! Idag har det inte regnat/snöat/blåst överdrivet. Idag har jag mått gott. Bara för att jag är en av alla töntiga list-makers och inte kan sluta skriva dem så kommer här uppradat och fint min dag i punkter. Jag vet att det inte låter så intressant men den har bara varit fylld av lycka på något vis, haha!
1) Lång och go sovmorgon som jag fick spendera med min pojk. Började skolan kvart i två trodde jag men icke var det så för..
2) ..alla lärare var sjuka och det fanns inga vikarier. Detta gjorde att..
3) ..jag och Siri bestämde oss för att ta en fika. Verkligen verkligen behövligt! Efter ett misslyckat försök till plugg på SoHo..
4) ..så ringde det på Siris mobil. Vi stack över till Condeco där Jesper, Robin och Kent satt. Tjötade om resor och roligheter vi varit med om tills jag bestämde mig för att..
5) ..det var dags att gå hem. Läste mina sidor i engelskaboken (börjar änna bli lite intressant story nu) och svarade på frågor vi hade fått i samhällsläxa. Trots att jag började bli bajstrött så..
6) ..gick jag till tvättstugan med min jättehög. Skönt att få det avklarat!
7) Nu sitter man här trött, skönt trött, och slappar i sängen. Precis tagit fram lite Ben & Jerry's som pojken lämnade kvar här. Tänka kolla på första avsnittet av "Mammor och minimodeller" som sändes förut men som jag missade.
Nu börjar reklamen på tv3play, bäst att jag byter flik.
Nanna fint!
Jag? Läsa?
Idag: Skolan.
Nu: Sängen och läser.
Jäkla flyt idag ändå! Skönt att få känna sig lite duktig emellan åt. Efter jag slutat sista lektionen satte jag mig med min gölliga egen-idrottslektions-partner och planerade upp morgondagens pass. Så fort jag kom hem drog jag upp datorn och började mejla lärare, skrev en utvärdering på ett arbete jag gjorde förra terminen och radade upp massa kluriga engelska glosor ur boken läser just nu. Låter kanske inte så mycket eller som något svårt men för mig tar sånt här väldigt lång tid.
Jag är helt enkelt så efterbliven. Nej heh, jag gör aldrig mina läxor bara, förjäkla dålig vana - FY AMANDA!
Nu så här dagen innan ligger man och ska läsa en hel bok.. Den lilla djävulen på min axel pekar och skrattat åt mig "skyll dig själv!". Usch, får gå upp och göra mig lite mer te!
My kid got superpowers, bitch
Tänkte på en sak angående detta.. OM man skulle kunna gå på vattenytan hur skulle det bli när man vill hoppa i och bada? Det kanske inte går. Tänk att du tar i som satan, kryper ihop till kanonkulan och du inte kommer igenom vattenytan? Måste ju göra svinont att landa! Går man liksom ner för en typ osynlig "stege" för att komma i eller va fasiken liksom??? Lite wierd tanke ba..
Fördomar eller negativ inställning?
Idag: Deg, promenad, spel & mat hos pojken med flera, träffat barndomsvän.
Sorry men va lite busy med att vara mysig igår så glömde helt enkelt av allt annat, inklusive dagboken. Betyder dock inte att jag ska banga skriva något i dagens ruta så här kommer en liten fundering!
För lite mer än en vecka sedan landade en gammal barndomsvän till mig här i Göteborg. Hon kommer långa vägar för att hälsa på nära och kära, så långt som från Brasilien faktiskt. Jag hade fått höra från hennes bror när hon skulle komma så jag hörde av mig och såg verkligen fram emot att få träffa henne. Var väldigt länge sedan vi såg! Jag menar, man träffar ju inte vänner från andra sidan jordklotet varje dag.
Men när hon väl var här så kändes det inte lika "spännande" längre. Jag vet att det låter hur taskigt som helst men jag kan inte hjälpa det. När man väl har det man ville ha så är det inte lika roligt längre, typ? Har varit så otroligt negativ inför allting på senaste så det förvånar mig kanske inte så mycket heller (FÖRLÅT). Tog jag mig i kragen och skickade iväg ett sms.
Som tur var fick jag väldigt positiv respons vilket alltid är roligt! Vi bestämde oss för att börja på ett fik och se vart det kunde leda. Orden gick tvärs och kors sådär så att man avbryter varandra och måste stanna upp för att andas. Det är så kul att höra hur saker och ting går för andra, speciellt när det går bra och allt låter som en dröm. Eller som i hennes fall - som i en dokusåpa, haha. Supertrevligt verkligen! Det slutade med att vi köpte med oss lite naturgodis och stack hem till henne en stund.
Det är sånt här som får mig inse hur fördomsfull och framför allt tråkig man kan vara ibland. Hon är en så jäkla fin tjej och jag hoppas allt det bästa för henne, för det är hon värd. Glädjer mig verkligen att jag träffade henne idag för annars hade jag säkert suttit här med skuldkänslor tunga som finalisterna på Biggest Loser (konstig jämförelse kanske haha, tittat lite för mycket på det programmet). Hoppas vi ses snart igen innan hon åker tillbaka hem!
Tänk efter lite nu.. Man hör ofta folk säga att de inte har några fördomar och att de aldrig dömer folk innan de träffat dem men är det verkligen så? Långt någonstans där inombords har man kanske alltid en liten gissning på hur man tror att möten eller personer ska bli. Jag försöker fundera ut hur stor skillnaden är på fördomar och negativ inställning. Är det så att man faktiskt undviker/skyller på annat när det kommer till saker/personer man är osäker på?
Fina dubbelhakor och goa bilringar
Idag: vaknat hos min sjuka pojk, jobbat, degat med rings och äpple- saft/juice/dryck (vad det nu heter) framför Sex and the city
Jag började faktiskt känna mig lite mer hälsosam för en stund. Även fast jag inte bytt ut alla mina dåliga vanor så var ändå det där tillfället på gymmet något som gjorde mig stolt. Hade precis börjat kännas nyttigt att jag gick runt och tänkte på det tills mamma började prata om gymkort. Det ordet är lite skrämmande, gick ju inte så bra sist.
När någon säger till mig att jag inte får äta vad jag vill, dricka vad jag vill eller träna hur lite jag vill blir jag helt crazyyy. Inte nog med att jag säger till mig själv att jag borde tänka mer på min kost och mina vanor utan alla andra måste också påpeka bilringar, dubbelhakor och fladdermusarmar. Bara för att man blir så irriterad går man och tvingar i sig ännu mer av skiten.
Så är det med de mesta sakerna när det kommer till mig har jag kommit på. Allt måste bli näst intill överdrivet för att jag ska börja ta tag i saker. Får jag dåligt resultat på ett prov skiter jag i alla läxor, köper jag en chipspåse vill jag köpa godis läsk och hela köret, berättar jag om något tråkigt som har hänt berättar jag det som om det var det tråkigaste jag varit med om någonsin. För hade jag aldrig tryckt ner det lite mer hade jag inte heller börjat plugga mer, träna lite lätt eller försökt se en skymt av ljus även fast det är mörkt.
Innerst inne vet jag att (till exempel) mamma vill mitt bästa, trots att jag blir lite sur. Hon tycker inte jag är för tjock för hon älskar mig för att jag är mig och ingen annan. Inte heller är jag mindre betydelsefull för att man råkat gått upp någon storlek eller något. Det handlar inte om att jag måste skaffa mig modellkroppen för då hade det inte varit jag längre, Amanda matvrak Smideland. Däremot en hälsosam kost och träning för ett sundare liv. Jag vet.
Inte som det blev idag..
Förtroende
Idag: stan, myst hos pojken
Nu: på väg till Rebeccas 18års förkrök
Igår kväll hade många ungdomar väldigt trevligt då det var fredag och mycket partajj. En stor del av de kom hem men det fanns även de som inte gjorde. Antingen kan de ha blivit hemsläp, däckat ute eller fått följa med en snäll vän hem.
Vare sig personen i fråga har druckit eller inte så vet jag inte varför sånt oroar mig. Vi älskar ju varandra, vi litar ju på varandra. Försöker intala mig själv "Amanda hon bor jättelångt borta. Hon var själv och packad som fan. Han erbjöd henne bara en sovplats, inget mer. Han skulle ALDRIG göra något för att såra dig".
Även fast vi säger att vi litar på varandra på riktigt så frågar jag ändå mig själv om man VERKLIGEN kan lita på en person till tusen. Kan man vara helt säker på att allt är sant eller att ingenting undanhålls? För det gör också ont - när något hålls undan för att undvika en lögn eller konflikt.
Jag blir besviken trots att inte någon har gjort fel. Det är inte fel att hjälpa en vän, det hade jag själv också gjort. Om det är något som är fel så är det när saker och ting inte kommer fram. För visst är det så att man känner mer förtroende för någon som kan vara uppriktig och ärlig.
One day
Vi (jag och Emma) satt och skrattade åt resultaten man fick fram när man googlade "saker man kan göra när man har tråkigt". Efter en stund kom vi på att vi var för tuffa för att läsa igenom alla knasiga listor så det slutade som det brukar - framför en film. Eller två faktiskt. Först "Dirty dancing Havana nights" (som jag sett tusen gånger men ändå älskar för den får mig att vilja röra på höfterna) sedan en av de bästa filmerna jag någonsin sett, "One day". Drama- och kärleksfilmsnarkoman som man är föll man självklart för denna. Om jag var tuff nog att hålla in tårarna? Heh, långt ifrån.
Egentligen var det meningen att jag skulle se denna bokbaserade filmen med mamma när den kom ut på bio men det blev aldrig av. Tur var det kanske, haha. Så mycket som vi hade suttit där och bölat tillsammans. Vi är ju sånna jag och mami. Inte nödvändigtvis känsliga men väldig töntiga!
Själv så läser jag typ aldrig böcker men när jag väl gör det så blir det mycket mer intressant om jag kan känna igen mig i någon karaktär - samma sak gäller film. Eller jag tittar i och för sig ganska ofta på film men aa ni förstår. Denna kunde jag verkligen relatera till. Kanske inte när det gäller varenda scen men när det kommer till huvudsakerna. Låter ganska hemskt ändå, tycker jag. Här sitter man på sina sjutton korta år och säger att man känner med en mycket äldre påhittad person.
Vill inte säga för mycket och inte heller avslöja slutet. Har ni inte mycket att göra eller tvärt om, vill ta en break från allt det ni gör, så se den här. Om ni, som jag, älskar romantiska filmer med mycket drama så var beredda på att ögonen kan fyllas med vätska. Förhoppningsvis ingen sprutande och okontrollerad vattenläcka men kanske en fin rinnande tår som följer kinden ända ner till käken.
Trailern är inte så jättebra enligt mig men här kommer den ändå.
Btw, Anne Hathaway är ju helt otroligt bra som vanligt.
Nanna fint!
Nöjd?
Idag: Vaknat hos pojken, lunchat + fikat med Sabina den fina, tittat på lägenhet.
Orkar inte faktiskt. Sa till Sabbe tidigare att jag mådde så bra och att allt var så underbart skönt. Att livet rullar på hyffsat äntligen. När vi pratat om det ett bra tag fick det mig att vända totalt.
Jo självklart ska man uppskatta de små sakerna som gör en glad. Det har jag ändå varit ganska bra på den senaste tiden! Jag borde ju vara på bättre tankar egentligen. Det kanske jag också är men inte just nu nu. Det är inte krig i Sverige, jag har familj+vänner+pojkvän som älskar mig, jag utbildar mig och har ett jobb. Alla fina sms jag får lite då och då, så varm och fnissig man blir. Självklart uppskattar man sådant men frågan är Blir man någonsin nöjd?
Som nu. Just nu orkar jag bara nada. Orkar inte att jag aldrig blir riktigt nöjd, med något! Är det meningen att det ska vara så förbaskat jobbigt hela tiden? Att man måste ha det en massa svårt för att veta när det är bra? För i sånna fall känner jag för att dra upp den vita flaggan och vifta fred. Fått nog av att inte känna mig nöjd så jag ger upp. Vill jag så vill jag och likaså om jag inte vill. Det får bli som det blir.
Så mycket man börjar tänka på när man pratar ut med sina vänner. I alla fall jag förflyttas till en helt annan värld där inte ens utomjordingarna fattar till 110 procent.
Till något helt annat:
Dags för mig att titta på sex and the city season 1 episode 1. Haha, de ser helt galna ut.. Kanske ska man satsa på ny look?
Äsch
Ne nu räcker det. Sprungit flera timmar (30 min) och är dötrött. Gick för att hämta sprayen man rengör maskinen med och istället upptäckte jag att de har tidningar här! Åh så bra Amanda. Mycket mer intressant!
Oj oj oj
HAHA jag är på ett gym!!! Det va då fan länge sedan ;)
